Bloggstafett: Hylla en kvinna

Varför väljer vi främst böcker av kvinnliga författare?

För det gör vi. Kanske inte alla gånger ett medvetet val, men helt ärligt så är det ofta det. Tänkbart och högst möjligt scenario i bokhandeln är att vi plockar upp en bok, ser att det skrivits av en man och därmed snabbt lägger ner den igen och går vidare till nästa. En bok av en kvinnlig författare är helt enkelt ett säkrare kort för oss.

Vi vill nog våga påstå att det är kvinnorna som regerar i genren Fantasy, Dystopier och Sci-Fi. Visserligen står män som Tolkien, George Orwell och Douglas Adams bakom de riktigt stora succéerna, men det är de kvinnliga författarna som riktigt tagit sig an genren och i dagsläget levererar böcker som aldrig förr. Med bravur! För att bara nämna några: J.K. Rowling, Cassandra Clare, Jeaniene Frost, Charlaine Harris, Stephanie Meyer, Suzanne Collins, Veronica Roth.. Listan skulle kunnas göra oändlig. Och vi menar oändlig.

Så vad skiljer sig då de kvinnliga författarna från de manliga? Det är ju tråkigt att göra en könsfråga av det, för det behöver det inte vara, men nu skriver vi helt enkelt utifrån våra egna upplevelser som faktiskt påverkar att vi väljer bort en bok i Sci-Fi och Fantasy genren skriven av en man.
Vi upplever att våra kvinnor till större del lyckas skriva om komplexa individer i komplexa relationer i de ofta dystopiska världar som allt som ofta speglar delar av vårt patriarkala, kapitalistiska och globala samhälle.
En viktigt del som påverkar våra val av böcker är att vi har svårt för att läsa böcker där rationalitet, argumentation och resonemang får större utrymme än känslor och tankar. Vi vill inte att nörderi i detaljer, beskrivningar av handlingar, eller långa utlägg av banala resonemang ska ta större plats än relationerna eller reflektionerna. En perfekt bok har självklart en balans mellan allt detta och dessutom levererar en bad-as kvinnlig huvudkaraktär som man kan dyrka.

Men varför har vi då ett behov att läsa en bok fylld med känslor? Kan det inte räcka med en nervkittlande äventyrsskildring för att lyckas fly vardagen? När det kommer till sci-fi och fantasy är vi ofta ute efter en behaglig verklighetsflykt eller ett äventyr bortom den praktiska och ofta hektiska vardag vi lever i. Vi vill slutas in i en värld där en karaktärer möter sin egen värld, utifrån sina egna – mer eller mindre filosofiska – tankar och funderingar där ingenting går att överföra på vår egna värld som annat än metaforer eller liknelser. Men vad vi verkligen behöver är att få allt detta levererat tillsammans med en förståelse för karaktären. Vi vill förstå och känna med karaktärerna och därmed till viss del förstå deras val, inte bara känna sympati eller oro för dem.

Vi menar att de kvinnliga författarna som vi har fastnat för i genren har lyckas bättre att beskriva karaktärens känslor kring deras upplevelser än vad motsvarande män gjort (ja här blev det generalisering utan dess like).

Vidare måste poängteras att vi dessutom upplever att män generellt (ja här slänger vi in ännu en förutfattad mening) porträtterar kvinnor rätt uselt och det är tråkigt att läsa om stora, briljanta män och enstaka kvinnliga objekt utan särskilt mycket att säga.

Men som det är med det mesta, är det männen som tas upp som exempel och hyllas om och om igen, medan det sällan pratas om kvinnor som Mary Shelley (Frankenstein) som definitivt var en av pionjärerna för genren Sci-Fi. Okej, Mary Shelley är kanske ett halvtaskigt exempel då Frankenstein är en erkänd succé, men hur ofta pratas det egentligen om henne i gemene mun? 1984 däremot har vi hört otaliga gånger tagits upp som ett exempel i diskussioner. Vill bara tillägga att 1984 är en suverän bok, men är det inte dags att vi pratar om något nytt?

Därför, här Mary Shelley och världen, vi har skapat en alldeles egen hyllning. Det är på tiden att det pratas mer om dig i gemene mun.

Mary Wollstonecraft Shelley

Född i London 1797, död 1851.

Skrev Frankenstein, men hon har även skrivit andra noveller och böcker som först långt senare har blivit erkända. Bland annat den post-apokalyptiska romanen ”The Last Man”.
Hon hade för sin tid en ganska normbrytande och politiskt radikal berättarstil, då hon ofta satte fokus på kvinnliga värden som samarbete och medkänsla och menade att dessa borde vara metoder för att förändra och förbättra civila samhället. Det sägs även (osäkra källor) att hon vägrade att äta socker, som en protest mot hur slavarna i sockerplantagen i Västindien behandlades.

Stor del av hennes liv är följt av sorger, av både förlorade barn, hennes mors, mans och systers död. Själv gick hon bort i cancer, 53 år gammal. Det sägs även att hennes förlust av sitt första barn gav inspiration till Frankenstein, bland annat i huvudkaraktärens misslyckande som förälder, som kan tolkas som ångesten kring graviditet, förlossning och moderskap. Även som en reflektion kring ”naturlig” kontra ”onaturlig” reproduktion.
Många litteraturvetare är i alla fall, genom tolkning av hennes böcker, rungande överens om att hon i sina böcker introducerar perspektiv kring jämställdhet, även om tolkningarna om hur självklart kan skilja sig åt.

Tack Mary Shelley för att du fanns!

 

/ Bokmästarinnan och Episka Kvinnan