A darker shade of magic (bok 1)

 
TITEL: A darker shade of magic
FÖRFATTARE: V. E. Schwab
FRÅN: 2015
BOK: 1
SERIE: Shades of magic

 

HANDLING

De flesta känner bara till en London, men vad händer om det fanns flera? Kell är en av de sista resenärerna – magiker med en sällsynt förmåga att resa mellan parallella Londons. Det finns Grå London – smutsigt, trångt och utan magi – hem till den galna kungen George III. Det finns Röda London, där liv och magi är aktat och respekterat. Sedan finns det Vita London, en värld som styrs  av den som senast har mördat sig till tronen. Men en gång i tiden fanns det också Svarta London …

Kell är uppvuxen i Arnes – Röda London – som en del av hovet. Kungen och drottningen är de enda föräldrar han känner till och prinsen hans bror, även om de inte är av samma blod. Som en av två i hela världen som kan resa mellan världar verkar Kell officiellt som ambassadör och reser mellan Vita Londons mörka och blodiga gator för att leverera brev till hovets lika skruvade regenter, till de magilösa Gråa London och kung George III.

Inofficiellt är Kell en smugglare som tjänar människor som är villiga att betala för även den minsta glimt av en värld som de aldrig kommer att få se. Det är en förbjuden hobby som kan ge farliga konsekvenser..

Efter att ett byte har gått fel, måste Kell fly till Gråa London och ramlar bokstavligen talat in i Delilah Bard, en ficktjuv med en känsla för äventyr och med frihet som mål. Först rånar hon honom , för att sedan rädda honom från en fiende sänd att förgöra honom. Detta tvingar Kell att ta med henne på ett uppdrag till en annan värld, ett uppdrag som kommer att avgöra ödet för alla parallella världar, men kanske framförallt hans egen.

Nu är mörk magi på väg och förräderi lurar runt varje knut. För att kunna rädda alla världar måste de först överleva själva.

 

OMDÖME (Läst på engelska)

Jag ville verkligen gilla den här boken. Den har fått skyhöga betyg och prisande recensioner, men den fungerade inte helt för mig. 75% av boken var egentligen ganska seg och jag kom på mig själv med att bli otroligt rastlös och önska flera gånger att boken skulle ta slut.
Det stora problemet för mig var att jag inte connectade (ursäkta svengelskan) med karaktärerna, Jag kände aldrig att jag helt lärde känna dem på djupet eller fick en tydlig bild av vem och hur de var. Detta skapade en distans mellan mig och historien, som iof är ganska actionpackad och spännande från och till. Jag blev en betraktande läsare snarare än en aktiv och investerad läsare. Jag var med på deras äventyr, men bara som betraktare.
Jag undrar om detta delvis beror på att författaren är grymt bra på att beskriva miljöer, men inte lika bra på att använda dialog som ett sätt att presentera och beskriva karaktärerna. Det fanns självklart dialog som ibland var både komisk och smart, men det var dels för lite av denna vara i första halvan av boken (dialog) och den la inte för mig något ytterligare lager till karaktärerna. Det beskrevs heller inte särskilt ofta hur våra karaktärer upplevde saker, vilket skulle kunna skapa en större förståelse av dem.
Den karaktär som jag ändå på något sätt kunde närma mig mest, var prinsen Rhy, vilket visar på problemet med de andra karaktärerna. Rhy var bara med i en minimal del av boken, men ändå fick jag tydligast bild av honom. Hans dialog skapade en känsla för hur han är som person och fick mig att genast gilla honom. Han är också den enda karaktären (förutom antagonisterna) som beskrivs av andra karaktärer.
Sen har jag en liten kärlek för Holland och jag önskade att han hade använts mer i boken. Där missade författaren en riktig guldchans.

Världen är riktigt spännande och som jag skrev innan, väldigt bra beskriven av författaren. Man ser, känner och förstår den. Magiska systemet är också intressant, men jag hoppas att man kommer att få mer bakgrundskunskap om hur det fungerar i nästa bok i serien. Handlingen är actionpackad men aningen för lik Sagan om ringen för min smak, med enda skillnaden att den utspelar sig i parallella världar av London. Det handlar om en svart sten (aka ringen) som måste transporteras till det förlorade Svarta London för att förstöras. Den som kanaliserar sin magi genom den svarta stenen förstörs samtidigt bitvis och blir som besatt av den. Stenen kallar på ägaren och vill bli använd. Känns igen? Samtidigt jagar någon annan ringen, uhum stenen, för att använda den för att skapa större kontroll över världarna.

Men så måste jag säga att de sista 25 % av boken var riktigt spännande. Jag blev både investerad och orolig för hur historien skulle utveckla sig. Detta gör mig både förvirrad och lite irriterad. Nu har den mig så pass fångad att jag måste beställa den andra boken i serien, men samtidigt kan jag inte förlåta att den genom större delen av boken inte lyckats skapa just detta. Komma här i slutet och glänsa, vad är det?

Det här blir en svår bok att betygsätta, men jag tror att den får  i betyg. Jag har verkligen förhoppningar på nästa bok i serien och jag ser fram emot att faktiskt få lära känna våra huvudkaraktärer mer. Jag önskar verkligen att så är fallet.
Jag tror att många andra läsare kommer att älska denna bok och problemet kanske ligger hos mig. Jag var helt enkelt för rastlös och hade hela tiden Sarah J. Maas bok Tower of Dawn som flörtade med mig från bokhyllan.

Skulle vara hemskt intressant att höra vad din upplevelse av boken var! Skriv gärna i kommentarsfältet.

/ Bokmästarinnan

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s