Crimson Bound

crimson
FÖRFATTARE: Rosamund Hodge
FRÅN: 2015
SERIE: Fristående bok

 

HANDLING

När Rachelle var femton år var hon en bra människa – lärling hos sin moster och utbildades för att skydda sin by från mörk magi. Men hon var också dumdristig – hon övergav skogsstigen i jakten på ett sätt att befria hennes värld från hotet om evigt mörker. Efter att ett förbjudet möte gått fruktansvärt fel, tvingas Rachelle göra ett fruktansvärt val som binder henne till ondskan hon hade hoppats besegra.

Tre år senare har Rachelle dedikerat sitt liv till att tjäna riket – att bekämpa dödliga varelser i ett försök att sona sina egna synder. När kungen beordrar henne att vakta hans son Armand – mannen hon hatar mest av alla – tvingar Rachelle Armand att hjälpa henne att hitta det legendariska svärdet som kan rädda deras värld. Allt medan de två blir oväntat allierade, avslöjar de långtgående konspirationer, dold magi och en kärlek som kan vara deras undergång. I ett palats byggt på otrolig rikedom och farliga hemligheter, kan Rachelle upptäcka sanningen i tid och stoppa den ändlösa natten?

(Översatt från Goodreads)

 

OMDÖME (Ljudbok på engelska)

Jag kan börja med att skriva om det som jag faktiskt uppskattade med boken. Jag uppskattar att den hade en mörk och rå känsla, att karaktärerna kunde relateras till och att den faktiskt lyckades överraska en och annan gång. Jag älskar även hela elementet med hur skogen fått ett eget liv, hur skogen både porträtterades och upplevdes av karaktärerna.. Hur den kunde skrämma och fascinera på samma gång. Är skogen god eller ond? Det är ett grepp som jag aldrig tidigare har sett i en fantasybok. Eloge för det!

Men!

Den här boken måste jag säga var aningen för rörig och förvirrande. Den hade sina ljusa stunder och en hel del spännande händelser och twistar, men på det hela taget kunde jag inte låta bli att bli besviken på bristen av förklaringar. Det nämns en sak, som läsaren (jag) upplever viktig, men som aldrig egentligen förklaras eller beskrivs särskilt väl. Vissa saker kan en känna igen från andra böcker och mytologiska berättelser, som tex ”The wild hunt”, men jag tycker inte att man ska behöva andra böcker som preferenser för att förstå en bok man håller på att läsa. En bok ska kunna ge tillräckligt många bilder, visualiseringar och förklaringar i sig själv för att man ska kunna förstå miljön och hänga med i handlingen.
Denna förvirring handlar inte enbart om varelser, som tex ”the Linden worm”  och ”Forestborn” (vad dessa egentligen är), utan det saknas även tillräcklig information och förklaringar av vad som sker, hur saker sker och varför saker sker. Det frustrerar.

Jag har heller inte helt förstått den magiska världen.. Jag tror att det är tänkt att vara en fé-värld. I boken presenteras de som Forestborn, men man kan känna igen deras typiska egenskaper så som omänsklig styrka, snabbhet, våldsamhet, snabba läkning och evigt liv m.m. Att det handlar om skogsfolk för tankarna till féer (även att de berusas av dans och fest), men att man transformeras genom en kyss och måste döda inom ett par dagar för att själv överleva, det känns snarare som en vampyrs egenskaper.

Kanske är jag en läsare som kräver allt för många förklaringar. Kanske att min fantasi har varit för begränsad när jag läste den här boken, men kontentan är trots allt att den gjorde mig förvirrad och därmed besviken. Den flöt inte på på det där behagliga sättet man skulle ha önskat.

Boken får betyg-hjarta-2 i betyg.

/ Bokmästarinnan

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s