Dust lands: Blood red road (bok 1)

blodrod-vag_new_medium
FÖRFATTARE: Moira Young
FRÅN: 2011
SVENSK TITEL: Dustlands – Blodröd väg


HANDLING:

Saba lever i en laglös, postapokalyptisk framtid. Livet är hårt i en ogästvänlig värld där bara de starkaste överlever. En dag kommer en grupp svartklädda ryttare till byn. De dödar Sabas far och rövar bort hennes älskade tvillingbror Lugh. Saba blir ensam kvar med sin lillasyster Emmi, men bestämmer sig genast för att försöka rädda Lugh. Tillsammans ger sig de båda systrarna ut på en lång och farlig resa genom det karga landskapet som bebos av desperata och kuvade människor.
(från adlibris)

 

OMDÖMME: (läst på svenska)
Det här var det sämsta skit jag läst! Observera dock att jag läste den på svenska vilket nog förvärrade hela läsupplevelsen.

Vi börjar med språket. Här har det gjorts ett intressant men idiotiskt val. Boken är skriven på slang. Det ska visa på att språket förenklats sedan läskunnigheten försvunnit i den tid som berättelsen utspelar sig. Tanken är att ge karaktärerna ett eget språk, men eftersom hela boken är skriven på samma sätt blir resultatet istället att språket blir författarens egna. Det skapar istället hinder i läsupplevelsen snarare än en känsla för karaktärerna.

Saba är en stolt, egoistisk och osäker tjej som bara bryr sig om sin tvillingbror. Hon hatar sin lillasyster för att deras mamma dog när hon födde henne. Jag undrar om tanken är att läsaren ska finna förståelse och sympati för henne, på grund av den traumatiska uppväxt som moderns plötsliga död och frånvaro inneburit för henne. Men å andra sidan är hennes två syskon – som för övrigt är de enda två personer i hennes egen ålder som hon någonsin träffat under hela sin barndom – två riktiga snällisar som bara vill alla väl. Hon är lite instinktiv vilket räddar henne ibland men för det mesta är hon enspårig och dum. Är det något som jag har svårt för så är det en hjältinna som inte fattar det alla andra fattar. Och som i det här fallet även vägrar erkänna när hon gjort helt åt väggarna fel, vilket hon gör boken igenom. Hennes styrka är att hon är just stark och duktig på att slåss. Det är allt. Jag önskar mer från min hjältinna. Jag vill förtydliga här att jag inte har något emot så kallade ”svaga tjejer” men i den här boken är karaktärerna – framför allt huvudkaraktären – totalt platta och där av känner jag ingenting, varken för deras känslor eller deras agendor.

Storyn är ok: Stark tjej ger sig ut på farligt äventyr – i en värld där onda makter styr och allt är skit–  för att rädda någon hon älskar. På vägen dyker snygg kille upp och får henne på svaj. Andra viktiga vänner – som av okänd anledning gillar henne – kommer in i bilden och snart har vi ett klassiskt järngäng.

Världen är en framtidsdystopi som läsaren till stor del får fantisera ihop själv vilket i och för sig funkade för mig. Jag styrde upp en känsla av ”Mad Max” vilket räddade allt.

Kanske kommer uppföljaren förklara en del. Jag kommer aldrig veta för jag kommer inte genomlida den. Jag ger denna usla bok min första enkla betyg-stjarna-1.

/ Episka kvinnan

Annonser