Red Queen (bok 1)

red queen
FÖRFATTARE: Victoria Aveyard
FRÅN: 2015
SVENSK TITEL: Röd drottning

 

HANDLING
I sjuttonåriga Mare Barrows värld är samhället inte uppdelat efter klass, religion, ras eller kön, utan efter blod. De silverblodiga – de silvriga – är supermänniskor med häpnadsväckande förmågor, som regerar över de vanliga röda och använder dem som soldater, arbetare och tjänare.

Mare hör till den röda delen av befolkningen och ser inga tecken på att den världsordning hon växt upp med någonsin kommer att rubbas. Men när hon genom en ödets nyck börjar arbeta som tjänare vid det kungliga Solpalatset förändrats allt. Till sin egen och hovfolkets stora förvåning upptäcker Mare att hon själv besitter en unik och dödlig förmåga, trots sitt röda blod.

Kung Tiberias inser snart att Mare utgör ett hot mot den maktbalans hans rike vilar på. Men medan han smider en plan för att oskadliggöra Mare ser hon en möjlighet att krossa silverregimen inifrån – och öppna dörren till en ny värld. Samtidigt har hennes hjärta börjat dra henne åt helt fel håll…

(Från Modernista)

 

OMDÖME (Läst på engelska)
Jag är ledsen, Red Queen belv en besvikelse för mig. Jag förväntade mig ett riktigt YA-äventyr, men blev serverad med mellanmjölk. Den här är absolut skriven för en yngre målgrupp, det kan språket och karaktärerna vittna om. Ja, egentligen allt.

Det första som jag slogs av, var att detta påminde alldeles för mycket om X-men. Alla silver har någon form av mutation, en magisk förmåga, som påminner väldigt mycket om alla andra magiska förmågor man redan har sett. Man har inte bara sett dem i ”X-men”, man har även sett dem i ”Heroes”, man har sett dem i ”The 4400”, men man har också läst om dem alla i ett flertal andra böcker. Inget känns nydanande. Det finns ingen ny twist på temat och man får uppfattningen att det saknas ett stort mått fantasi och uppfinningsrikedom från författarens sida. När väl den här bilden av klassiska superhjältar/antihjältar satt sig för mitt inre, kunde jag inte skaka bort den och det förstörde nog större delen av min läsning.
Det finns även en hel del andra problem med hennes användning av förmågorna, som jag inte orkar gå djupare in på, mer än att säga att det ibland känns ologiskt och till och med motsägelsefullt. Att det verkar som att författaren själv glömmer bort att karaktärerna har förmågor som borde kunna användas mer till att styra själva händelseförloppet.

Det andra jag slogs av, var att konceptet för världen och ploten var alldeles för lik ”Red Rising”. De ”Röda” är de lägst stående som lever i någon form av slum och ”Silver” (Guld i Red Rising) är de regerande gudaliknande eliten. Sen görs en klassisk klassresa av en Röd som tas in i Silvereliten och som för någon form av revolution inifrån. Känns igen? Dock vill jag poängtera att liknelserna slutar där. Red Rising, som jag inte heller är överförtjust i, levererar alldeles för mycket detaljer och är rent ut sagt action-packad till max, meden Red Queen snarare levererar en ganska långsam men stundvis behaglig läsning. Förutom Red Rising, kan man även känna igen många element från serier som ”Hungerspelen” och ”The Selection”. Ja.. You name it.
Vanligtvis brukar jag inte har problem med att böcker liknar andra böcker inom samma genre, bara den skapar en egen signatur, men i den här boken blir det faktiskt någonting som jag reagerar på och inte kan släppa. Den lyckas inte leverera något nytt under solen.

Det tredje problemet jag hade med boken, var kanske inte den klassiska insta-love historien, utan snarare en insta-friendship historia. Jag köper inte att Julian från första stund blir hennes bästa vän inne på slottet. Författaren har gjort det alldeles för enkelt för sig själv. Hon har simpelt tänkt: Här i historien behöver jag någon som står på hennes sida, som kan hjälpa henne att utvecklas och förstå hennes egna möjligheter. Så trots alla motsägelser utifrån den värld jag har byggt upp, slänger jag helt plötsligt in någon som går emot allt som känns logiskt och blir hennes vän från första sekund. Det löser ju allt det andra kluriga med att hon måste få någon form av vägledning för att förstå sina egna krafter och maktspelet bland eliten.
Kära Victoria Aveyard, det är alldeles för simpelt! Jag hade önskat att du lagt ner lite mer kärlek och komplexitet i historien. Tänk på alla möjligheter som du kastade bort. Att du senare kommer upp med en halvtaskig förklaring till varför Julian väljer att hjälpa henne, hjälper inte mig.

Ok, nu har jag spottat ut allt elände som boken innehåller, men det finns ändå något som jag kan tycka om.. Något som får mig att ta upp boken på kvällen och får mig att fortsätta vända blad. Vad det är, kan jag faktiskt inte riktigt komma fram till..
I och med att det är den klassiska Fantasy/Dystopihistorian, med magiska element, ett triangeldrama och en hel del maktintriger, spelar den på mina svagare sidor. Jag gillar ju sånt här vanligtvis, men därför blev det också en besvikelse.

Genom större delen av läsningen så låg den här boken på ett stadigt ♥♥ i betyg, men slutet gör ändå att den kliver upp och får betyg-hjarta-3 i betyg, om än svag. Den lyckas faktiskt leverera lite spänning och oväntade händelseutvecklingar.

/ Bokmästarinnan

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s