Ruins (bok 3)

ruins
FÖRFATTARE: Dan Wells
ÅR: 2014
Jag skippar att skriva om bokens handling, för ja, du som har läst de två första böckerna i serien har fattat grejen.

Så, jag går rakt på sak.

OMDÖME (Ljudbok på engelska)
Den här boken skildrar i stort sätt ett enda långt springande mellan olika, men ofta samma, platser. Det är ungefär det det handlar om, och där någonstans tappade jag bort mig.

Det händer i princip inte mycket mer än lite slagsmål och kidnappningar, och att de olika grupperingarna (Sam’s, Marcus, Kira m.fl.) som boken följer, hittar lite olika människor för att sedan lika snabbt separeras från dem. Det som författaren lyckats bygga upp i de två andra böckerna som en hyfsat spännande tråd att följa med några intressanta karaktärer, helt okej miljöbeskrivningar och ibland överraskande händelser, raseras totalt i denna bok. Jag har försökt att bli klar med den här boken i ett par veckor nu, men det vill sig inte.

Kanske har min hårda kritik lite att göra med att det tog alldeles för lång tid mellan att jag läst den andra boken ”Fragments” och denna avslutande bok i Partials-triologin. Helt ärligt hade jag lite glömt av storyns detaljer och platsernas funktion när jag återigen gav mig in i historien, som redan från första kapitlet springer på i en rasande fart.
Så okej, jag ska försöka att vara lite mer konstruktiv i min kritik…

För det första så innehöll de två första böckerna ett visst mått av mer eller mindre målande beskrivningar av den dystopiska värld historien utspelar sig i (vilket jag generellt älskar att förlora mig i). Men i den här boken har Dan Wells helt övergett detta: Istället skriver Dan Wells uteslutande genom hela historien om karaktärernas handlingar och tankar, men knappt några känslor har fått plats mellan raderna. Detta blir i slutändan väldigt ointressant och skapar ett lång avstånd mellan mig som läsare och bokens huvudkaraktärer. Jag vet vad dom gör och de ibland logiska tankarna och argument bakom detta, men inte hur de känner kring vad de gör, vad som pågår, eller vad som de möjligtvis fasar för ska hända.

Även om jag inte har lyssnat klart på den ännu, så kan jag med gott samvete ge den betyg-hjarta-1 i betyg. Kanske jag blir klar någon gång i framtiden, men jag kan knappast tro att det kan vända detta virrvarr till något läsvärt och spännande. ”Ruins” kan definitivt läggas till listan för meningslöst läsande. Den tråkar helt enkelt ut mig.

Jag skulle dock kunna tänka mig att den blir något lite mer förståelig just i detta fall om man väljer att läsa den istället för att lyssna på ljudboken
.
/ Bokmästarinnan

Annonser