The 5th Wave (bok 1)

the 5th wave
FÖRFATTARE: Rick Yancey
FRÅN: 2013
SERIE: The 5th Wave
SVENSK TITEL: Den femte vågen

 

HANDLING
Cassie har överlevt de tre första faserna av en utomjordisk attack. Hennes föräldrar är döda och lillebrodern tillfångatagen. Nu flyr hon för livet, från De andra. De andra ser ut som människor, men de har ett uppdrag som de sköter med kallblodig perfektion – att döda alla de ser. Cassie har valt att inte lita på någon. Hon vet att ensam är stark inte bara är ett utnött uttryck, utan det enda sättet att hålla sig vid liv.
(Från Rabén & Sjögren)

 

OMDÖME (Ljudbok på engelska)
Efter att ha läst många väldigt hyllande recensioner av boken så började jag ändå sakta men säkert fundera över att kanske ge det en chans. Alltså, alien… nja.. Inte riktigt min melodi. Men efter att jag läst flera recensioner som vittnar om ett nytt grepp på hela den postapokalyptiska alieninvasions-temat, så blev jag övertygad. Och ja, jag kan säga att boken både övertygade mig på vissa sätt, men blev en besvikelse på andra.

För det första, jag förstår mig inte på karaktärerna eller världens reaktioner genom första halvan av boken. Att den är skriven med en ständig skämtsam ton (från karaktären) gör mig irriterad. Många av hennes kommentaren och lätt sarkastiska tonårsattityd gör mig distanserad. Jag kommer aldrig nära karaktären.. Okej, jag fattar att allt har gått åt helvete och att det är bitterhet i många betraktelser, men då skulle författaren lämnat det vid det. Istället fortsätter författaren huvudkaraktären att skämta om allt och alla. I hennes betraktelser. I hennes kommentarer. Det känns inte äkta.
Det andra jag hade väldigt svårt för, var de ständiga återblickarna genom den första halvan av boken. Istället för att leva i nuet och lära känna karaktären och hennes utmaningar, fick man det berättat för sig genom ständiga återblickar. Man fick aldrig vara med på resan och känslan fanns  att man blev snuvad på spänningen. Det lyckas aldrig beröra. Jag känner henne inte och det enda hon visar för läsaren, genom hennes minnen, är hennes konstiga distansering till situationen.
MEN! Det vände någonstans när Bens (Zombie) PoV introducerades i boken. Även kapitlen med vår huvudkaraktär fick mer substans. Plötsligt blev jag fast. Inte fast som i att jag-kan-inte-skiljas-från-boken-undra-vad-som-händer-härnäst, men tillräckligt för att inte känna motstånd till den. Även här börjar historien snarare att handla om nuet och framtiden – än vad som redan har hänt – och historien lyckas äntligen leverera lite spänning. Nu kan jag helt plötsligt köpa en del av hennes humor, den stör mig inte på samma sätt längre.

Boken får betyg-hjarta-3 i betyg. Detta blev kanske inte min bäst skrivna recension, men kontentan är ändå: Första halvan av boken var inte mycket att hurra för, men andra halvan fick mig att bli aningen sugen på mer.

/ Bokmästarinnan

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s