The Jewel (bok 1)

the jewel
FÖRFATTARE: Amy Ewing
FRÅN: 2014
SERIE: The lone city


HANDLING
Violett Lasting är inte längre en människa. I morgon blir hon lott 197, auktionerad till den högstbjudande kungliga budgivaren. I morgon blir hon surrogat till huset vid sjön, hennes enda syfte att producera en hälsosam arvinge till hertiginnan. Fängslad i palatset, där kungliga kvinnor tävlar om att säkra sina blodsband och surrogater behandlas som förbrukningsvaror, är hennes enda syfte att bära ett barn till en kvinna hon föraktar – tills hon sätter ögon på Ash Lockwood, den kungliga följeslagaren. De dras mot varandra av en stark passion, men skulle de bli upptäckta innebär det att bådas liv sätts i stor fara. 


OMDÖME
(Ljudbok på engelska)

– En värld där de ”kungliga” regenterna inte kan få egna barn.
– En värld där unga kvinnor med magiska förmågor säljs till högstbjudande elit som slavar och surrogater.
– En värld som kretsar kring hur man ser ut, hur man uppför sig och en jävla massa skryt.
– En värld som inte förklarar mycket kring hur det har blivit som det har blivit och varför vissa har magiska krafter och kan föda barn, medan andra är skoningslösa regenter.

Jag är lite osäker på vad jag egentligen tycker om den här boken. Nu är det ett tag sedan jag läste den och den har inte lämnat tillräckligt tydliga spår i mig för att jag enkelt ska kunna skriva en recension. Jag måste jobba en hel del för att försöka minnas vad den egentligen handlade om, vilka styrkor som fanns i boken och vad det egentligen var som jag hade problem med. Bara det visar ju på att den inte var särskilt minnesvärd. Ganska medioker vill jag säga.

Det som jag ändå upplevde som styrkorna i boken, var intrigerna bland de kungliga familjerna. Deras skoningslösa råhet porträtteras riktigt bra. Språket är det inte heller något fel på, mer än att det slängs in lite för många klichéer.

Det jag däremot upplevde som en svaghet, var författarens slapphet gentemot Violets utmaning att hantera hennes magiska förmåga. Mycket händer alldeles för enkelt, boken levererar inte tillräckligt mycket motstånd. Bara att det är farligt och förbjudet räcker inte. Det tillfredsställer inte. Jag förstår att författaren har slängt in magi för att kunna förklara vissa delar av ploten (tex varför de är värdefulla surrogater och hur de bidrar till de kungliga intrigerna), men för det mesta känns magin malplacerad i den här historien. Den bidrar inte, mer än att förklara. De magiska elementen borde ha tillhört en annan bok med en annan atmosfär, eller ha arbetats på mer för att få en betydande roll i utvecklingen. Det som ändå kan vara ett plus värt att nämna, är att magin används som ett medel för att förklara och förstärka förtrycket av surrogaterna. Att de används som djur på cirkus för att underhålla eliten och som ett verktyg för att demonstrera makt. Inte surrogatens egna, utan deras ägares. Men! Jag hade önskat att magin även kunde ha använts som ett medel för att utveckla vår huvudkaraktär att påverka historien mer.

Ett annat problem jag hade med boken, var att jag upplevde hennes relation med Ash (klassisk insta-love) som alldeles för substanslös. Hon blir förälskad redan vid första mötet och han vid andra. Sedan är det en hel del: -Nej jag kan inte, -Jo, jag vill visst det, -Nej, det är för farligt, -Jo, jag kan inte motstå det.
I slutändan står det klart för mig att jag inte kan knyta an till huvudkaraktären tillräckligt mycket eller till kärleksrelationen. Hon är alldeles för tråkigt. Hon utvecklas inte åt något håll, utan står och trampar på exakt samma plats som hon var på till en början. Människorna runt omkring henne gör arbetet medan hon simpelt står och tittar på. Hon rider på dess vågor, snarare än bidrar.

Jag hade önskat att författaren arbetat en hel del mer på komplexiteten i handlingen och detaljerna och att hon hade lagt in lite mer arbete i vår huvudkaraktär. Det känns för simpelt. Det saknas substans. Men trots detta, eller pågrund av detta, så blir det bara en lätt behaglig läsning som inte lämnar några spår eller funderingar. Den berättar inget mer än det man kan läsa sig till.
På grund av detta får boken endast betyg-hjarta-2 i betyg. Dock så lämnar boken läsaren med en cliffhanger som får nyfikenheten att triggas en aning. Om det är tillräckligt mycket för att förmå mig att läsa nästkommande bok i serien (The white rose), återstår att se.

/ Bokmästarinnan

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s