Maze Runner: The scorch trials (bok 2)

Scorchtrials
FÖRFATTARE: James Dashner
FRÅN: 2010
SERIE: Maze runner
SVENSK TITEL: I vansinnets öken


HANDLING

Thomas var säker på att fly från labyrinten skulle betyda frihet för honom och de andra Gladers. Men WICKED är inte färdiga ännu. Fas två har bara börjat. The Scorch.
Det finns inga regler. Det finns ingen hjälp. Du antingen klarar det eller du dör.

De har nu två veckor på sig att korsa genom The Scorch – den mest utbrända delen av världen. Och WICKED har sett till att justera variablerna och stapla oddsen emot dem.
Vänskaper kommer att testas. Lojaliteter kommer att brytas. Allt har förändrats.

(Översatt från Goodreads)


OMDÖME 
(Läst på engelska)
Det är sällan att en bok startar med så mycket spänning i luften som den här lyckas förmedla, redan under det andra kapitlet. Det skapar redan från första början stora förväntningar på resten av boken.
…Men efter några kapitel så börjar det kännas ganska segt. De ställs inför ännu ett nytt test och man tänker bara -jahapp, here we go again. Det var inte för än in i andra halvan av boken ungefär som den verkligen grep tag i mig. När fler frågor än svar bredde ut sig och saker och ting aldrig visade sig vara så som man först hade tänkt sig. Dashner är verkligen bra på att skapa förvirring, på ett bra sätt, och man kan aldrig riktigt lita på att det man tror ska hända, faktiskt kommer att göra det. Dock så blir det lite segt när det gång på gång uppstår hinder och faror som till synes verkar omöjliga att ta sig igenom. Fler och fler dör och det finns inte ett uns av hopp genom större delen av boken.

Det kanske mest förutsägbara i boken är trots allt Dasnhers vilja att slänga in lite Super Mariobros-stajl i böckerna med den sista slutbossen som det yttersta testet för karaktärerna. Detta grepp kunde ha förfinats något.

Efter långt velande ger jag trots allt boken en svag betyg-hjarta-4 i betyg. Svagheten är att det fortfarande upplevs ganska känslokallt. Men däremot så får den snäppet högre betyg än den förra, dels för att det jag störde mig på i första boken som en rip-off av Flugornas Herre inte kändes lika aktuellt i den här boken, dels för att karaktärerna äntligen växer en aning i mina ögon, men också för att historien nu har mig så fast i sitt grepp och frågorna är för många för att jag inte på en gång ska rusa till bokhandeln och köpa nästa bok. Det ser jag fram emot! Ingen kan kritisera boken för att inte leverera spänning, men däremot så hade jag fortfarande önskat mig mer av karaktärerna och relationerna.

/ Bokmästarinnan

Annonser