The Rose and the Dagger (bok 2)

the rose and the dagger
FÖRFATTARE: Renée Ahdieh
FRÅN: 2016
BOK: 2 av 2
SERIE: The Wrath & the Dawn

 

HANDLING

Ju mörkare himmel, desto ljusare stjärnor.

I ett land på randen till krig, tvingas Shahrzad fly från armarna på sin älskade make – kalifen av Khorasan. Hon tänkte en gång att Khalid var ett monster – en skoningslös mördare av sina fruar, ansvarig för omätlig sorg och smärta – men efter att ha avslöjat slottets mörka hemligheter, fann hon istället en extraordinär man och en kärlek hon inte kunde förneka. Ändå hotar en förbannelse att hålla Shazi och Khalid isär för alltid.

Nu har hon återförenats med sin familj som har funnit en fristad i öknen. Samtidigt samlas en massiv kraft – ett uppror under befälet av Shazi’s barndomskärlek – med målet att förstöra Khalids imperium. Fångad mellan lojaliteter till dem hon älskar är det enda Shazi kan göra att försöka förhindra den mörka framtid hon ser framför sig. Genom guidning av den magi som spirar inom henne, beger hon sig ut på egen hand för att få ett avslut på både upproret och den fruktansvärda förbannelse som vilar över landet, en gång för alla. Men för att göra det måste hon undvika sina egna fiender för att överleva. Denna överdådiga saga som började med The Wrath & the Dawn tar sin sista sväng då Shahrzad riskerar allt för att hitta sin väg tillbaka till sin enda sanna kärlek.

(Översatt från Goodreads)

 

OMDÖME (Ljudbok på engelska)

Jag måste börja med att säga att detta är första gången jag lyssnade på en ljudbok med 1,25 i hastighet. Uppläsare Ariana Delawari var så plåååågsaaamt låååångsaaam. Hon hängde kvar på varenda ord. Det går inte.

Så till recensionen..

Det här boken funkar inte för mig. Det STORA misstaget författaren gör är att hon hastar igenom de absolut viktigaste scenerna alldeles för snabbt, samtidigt som hon lägger oändligt mycket tid på transportsträckorna mellan dessa viktiga händelser. Det blir helt fel.
Kanske hade det lönat sig att läsa boken istället för att lyssna på ljudboken, kanske hade man kunnat hänga sig kvar lite längre vid dessa händelser om man själv hade fått sätta tempo. Men att kompensera genom sin läsning för vad en författare gjort som misstag, kan aldrig helt rädda en bok.

Men det finns händelser i boken som verkligen är intressanta och spännande. Det ska inte glömmas bort. Även om denna recension lutar åt det aningen negativa hållet..

En stor besvikelse var till exempel att man inte fick någon Shazi och Khalid tid alls och den tid man fick var inte tillfredsställande. När man väl har blivit lite nyfiken på deras relationen (i slutet på förra boken) så får man helt plötsligt ingenting. Man får aldrig chansen att fördjupa sig i den känslan. Här hade författaren en möjlighet att verkligen snärja sin läsare. Få den beroende. Istället satsar Renée allt sitt krut på enkom vår huvudkaraktär och det uppror som samlas i öknen. Det enda plus är egentligen att man får lära känna Shazi’s lillasyster och även hennes vän Rahim mer.. Men det kan inte på långa vägar kompensera för förlusten av romantik. Hela första boken bygger på romantik. Helt plötsligt så är detta en serie som handlar om ett uppdrag och om ett krig. Det blir för stor kovändning från läsarens (mina) förväntningar. Missförstå mig rätt, jag hade problem med att första boken enkom fokuserade på romantik och hade gärna haft lite mer av en handling, men här är det absolut tvärtom. Balans är väl det jag efterfrågar.

De bästa kapitlen i boken måste jag säga är de som utspelar sig på slottet, runt Khalid, Despina och Jalal. Där finns något genuint värmande och skrämmande. Men återigen får detta alldeles för lite tid och fokus. Helt plötsligt ser man inte skymten av tex min favoritkaraktär Jalal och istället får man en flygande matta, en lista på vilka maträtter som intas på olika ställen och metaforer som är helt malplacerade.

Jag vill gärna fokusera lite på det här med metaforer. Jag älskar dem om de med andra ord kan sätta fingret på en känsla som är svår att förmedla. Det sker tyvärr inte särskilt ofta i den här boken. Renée Ahdieh lägger till med många klyschor som till och med får mig att himla med ögonen och jag brukar vara brutalt förlåtande om det handlar om en relation eller karaktärer som jag bryr mig om. Men alltså -You squeezed my heart dry, som den första kommentar när man återser någon som man har längtat efter och sörjt så länge? Det blir för mycket. En gång i ljudboken skiftade uppläsaren tonläge så pass mycket att man förstod att t.o.m. hon tyckte att det var för melodramatiskt.

Den stående känslan genom hela boken är att författare fokuserar på helt fel saker, även om den  också innehåller en hel del spänning och trevliga karaktärer att lära känna. Därför får denna uppföljare och avslutande bok i serien  betyg-hjarta-3 i betyg, även om den lutar mot en tvåa.

/ Bokmästarinnan

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s