The Siren

the siren
FÖRFATTARE: Kiera Cass
FRÅN: 2009
BOK: Fristående

 

HANDLING
”Ni får aldrig göra något som kan avslöja vår hemlighet. Detta betyder i allmänhet att ni inte kan bilda starka band med människor. Ni kan tala med varandra och ni kan alltid kommunicera med havet, men ni är dödliga för människor. Ni är i huvudsak ett vapen. Ett mycket vackert vapen. Jag kommer inte ljuga för er, det kan vara en ensam tillvaro, men när man är klar få man chansen till ett nytt liv. Allt ni behöver ge, är lydnad och tid… ”

Samma tal har getts hundratals gånger till hundratals vackra flickor som upptagits i systerskapet av sirener. Kahlen har levt med dessa regler i många år nu, tålmodigt väntat på det liv hon kan kalla sitt eget. Men när Akinli, en människa, äntrar hennes värld kan hon inte förmå sig att leva efter dessa regler längre. Plötsligt verkar det liv som hon väntar på inte alls lika viktigt som det hon just nu lever.

(Översatt från Goodreads)

 

OMDÖME (Ljudbok på engelska)
Detta är så fånigt! Jag sträcklyssnade på boken, för det är en sådan bok som inte kräver särskilt mycket uppmärksamhet av en, men efteråt känner jag mig totalt tom. Den gav ingenting. Jag väntade genom hela boken på att något skulle komma, något som berörde eller var någonting annat än klyschiga manér, men det blev bara värre och värre desto längre in i historien du kom. Detta är en typisk Paranormal-romance när den visar upp sig i sitt tommaste nötskal.
Det jag trodde att jag skulle ha problem med, att det kretsade kring sirener (vilket är ett outforskat ämne för mig), blev faktiskt det som intresserade mig mest genom boken. Skit i romantiken, jag vill höra mer om havet och systrarnas relationer. Jag vill höra mer om ensamheten och tillhörigheten. Hållbarheten är trotts allt den komplexa situation systrarna ställs inför: att döda några få människor för att ge näring åt havet och därmed rädda den stora massan. Att leva med denna börda i 100 år, för att sedan få möjlighet att fortsätta ett mänskligt liv, utan några som helst minnen av vad de en gång varit. Hur spännande är inte det? Grekisk mytologi, med en modern tappning. Men detta ämne hamnar i skymundan för den klassiska Jag-känner-mig-ensam-och-behöver-någon-som-kan-se-mig-historien. Blä, är det enda jag kan känna. Och nej, jag är inte bitter, bara ofantligt trött på dessa bottenlösa relationer som porträtteras som den sanna kärleken, men som uppstår redan vid första sekunden de ser varandra.

Boken får endast betyg-hjarta-1 i betyg. Jag har inget mer att säga om det.

/ Bokmästarinnan

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s