TV-SERIE: The Fosters
SÄSONGER: 5
AVSLUTAD: Ja
VISAS: –
TAGS: Drama, Lbtq, Hemligheter och Lögner, Familjeband i fokus, Romantik, Fosterhem, Starka karaktärer, High school
SÄSONG 1: 
(+1/2)
SÄSONG 2: 
SÄSONG 3: 
SÄSONG 4:
SÄSONG 5:
Den här serien handlar om, precis som namnet säger, en fosterfamilj. Serien startar med att familjen, som till en början består av Stef’s biologiska son Brandon och deras adopterade tvillingar Jesus och Mariana, tar emot två nya fosterbarn och man får följa deras utmaningar men också glädjestunder genom åren. Lena arbetar som assisterande rektor på skolan där barnen går och Stef arbetar som polis i staden, vilket ibland skapar extra utmaningar för dem alla.
Om det här vore en serie som jag hade tittat på en gång i veckan, så hade den nog aldrig klarat av att hålla mitt intresse uppe. Speciellt de två första säsongerna, som är mer relationsbyggande än händelserika. Men genom att se ett par avsnitt på rad så får man verkligen uppleva dess styrka. Man får komma karaktärerna nära och det gör hela serien och hur man upplever resterande säsonger. När man är fast i karaktärerna och känner sig investerade i deras liv, vad som händer med dem, blir deras sorger och glädje ens egna för en stund. Man får genom den här seriens fem säsonger verkligen följa med på varenda karaktärs personliga resa. Inte bara att de växer upp och blir synligt äldre, men också hur de utvecklas genom åren. Följa de relationer de bygger upp men också de som raseras.
I början så tänkte jag på den här serien som ett drama utan egentligen några cliffhangers (förutom i sista avsnittet på säsongerna), för att handlingen inte var i fokus. Det händer egentligen inte särskilt mycket i säsong 1-2 förutom kärlek, bråk och en hel del hemligheter. Fine enough. Det finns enorma styrkor i den här serien inom relationsgenren som gör att den sticker ut. Dialogen och skådespelet bland annat. Men det händer kanske inte tillräckligt mycket som gör att jag blir TVUNGEN att se nästa avsnitt (så där som en bok kan få en att stanna uppe hela natten).
I säsong 3 hänger det kvar, men det börjar samtidigt hända saker på allvar. Saker som inte går att ångra och det börjar blir jobbigt på riktigt. Jag är totalt investerad. Den här säsongen innehåller också ett fantastiskt musikal-avsnitt (och jag som brukar hata dem). Det är inte en musikal i den bemärkelsen att alla går igenom hela avsnittet sjungandes, utan att en faktisk musikal sätts upp, med tillbakablickar till händelser som man inte har fått se tidigare. Det finns tydliga paralleller mellan dessa händelser och vad som berättas i musikalen. Sjukt snyggt!
I säsong 4 forsätter det i samma anda som i säsong 3, men skruvas upp en växel till! För mycket händer!! (tänk att jag någonsin skulle säga det). Det kan bli lite svårt ibland att förstå karaktärernas val, men samtidigt så har man haft åtskilliga timmar med dem fram tills nu, så man förlåter dem ganska snabbt för deras misstag. Även de som upprepas.
Karaktärerna må göra många dumma val, ha hemligheter och ljuga om dem, men det blir aldrig orealistiskt. Det är ju ändå ett gäng ungdomar det handlar om. Som råkar ha lite extra otur i livet. Detta är en hjärtskärande säsong som är riktigt stark och spelar på iaf hela mitt känsloregister.
Det är det som är det fina med serien, seriens styrka som gör att man blir totalt investerad i den, nämligen blandningen mellan hjärta och smärta. Det finns ett stort hjärta men också en oerhörd smärta. I ett ganska så vanligt liv. Det är verkliga händelser som utspelar sig. Med realistiska karaktärer.
Och detta fortsätter lika starkt in i säsong 5. De sista tre avsnitten var riktigt jobbiga att se, eftersom jag visste att jag snart skulle behöva säga hej då till den här familjen. Framförallt genom att se hur mycket som förändras för dem alla. Att de alla snart kommer att ha egna nya liv, utanför familjen (även om det i detta nu släpps en spin-off som följer två av karaktärerna).
Det här är en serie som är väldigt gripande, hjärtlig, förkrossande, verklig. Och står ut inom genren drama för att den porträtterar en vardag av en familj som är varierad. Som har alla nyanser av: problem, möjligheter, längtan, bakgrunder, erfarenheter och förutsättningar. Den ruggar inte från att ta upp ämnen som är viktiga, men få har porträtterat på tv.
Om du har tid att sträcktitta -Gör det! Om du har tid att se ett avsnitt lite då och då -Gör det! ..Men med risk för att den inte ger samma effekt.
